「きいろいゾウ」, eller "Yellow Elephant" om översatt till engelska, är bortsett ifrån
"Tada kimi no koto wo aishiteiru"(ganska så lagom ironiskt nog med en och samma
skådespelerska som denna) den enda japanska rullen som hittills fått mig gråtfärdig.
Pratande månar. Flygande elefanter. Avlästa böcker. Och tårar i mängder.
Trailern hittar du här.
Åh, tada kimi wo aishiteru är så himla fin, kunde inte sluta gråta. Ska se den här också, när jag känner att jag behöver mjukna upp lite.
SvaraRadera