torsdag 8 maj 2014

辛酸っぱい豆腐

med fem dagar regn att se fram emot blir det väl inte alltför många fotografier tagna
utomhus under den närmaste tiden. Det är nämligen så att vi har regn här i Amsterdam.
Regn, regn och regn. Och av någon orsak verkar det regna mer här under våren än vad
det gör i Japan under sommarens ihållande monsunperiod. För att nämna någonting, är
det faktiskt så pass att folk här inte ens tycks tveka då det kommer till att trotsa vädret.
Inget paraply behövs, naturen är naturlig i sig. Helt enkelt.
 
och hur man än må vrida och vända på det, är regnet nyttigt för naturen och mitt hjärta
slår för det. Det ligger någon slags trygghet i luften då det faller ned på asfalten, lik en
omringande värme fastän regnet i sig är kallt. Det känns empatiskt, som om det skulle
fälla tårar för de ting som man själv är inkapabel att brista ihop för. Det gråter för en
då ting känns rent av olidliga. Sett ifrån en annan synvinkel är det dessutom gemytligt.
Man kan vara inne och samtidigt vara nöjd med hur situationen och momentet ser ut;
inga påträngande känslor av instängdhet eller klaustrofobiska aningar.
 
så, istället för att lägga upp fotografier utifrån och liknande, tänkte jag i dess plats lägga
upp ett improvisationsrecept med kinesiska smaker som låg hemma. I andra ord, ett
nyttigt recept för en students arma plånbok. Hälften av tingen i receptet kommer ifrån
min kinesiska kokbok och hälften ifrån huvudet; en slående kombination ibland.
Och roligare än det hela att mäta måtten in på millimetern. Sesamfröna till exempel är
ganska så obligatoriska ifall jag står för matlagningen, och därmed drösen av dem.

 

材料 1人分
- salt
- cirka 200 gram mjuk tofu (jag använde mig av en medelfast sådan)
- en matsked chinkiangvinäger
- två teskedar ljus soja
- två matskedar kycklingbuljong
- 1 matsked ラー油 ("rayu"),  sesamolja med chili
- en tesked sesamolja
- 1½ tesked fint hackad vitlök
- två matskedar fint skurna vårlökar
- en röd chili, fint hackad

till serveringen:
- en matsked fint skuren vårlök
- sesamfrön efter smak

1. koka upp vatten i en kastrull, nog så att det skall kunna täcka tofun. Salta det lite
grand. Använd en sked och skopa ur stora bitar av tofun, vilka du sedan lägger ned
i vattnet. Låt allting sjuda under dryga fem minuter så att värmen hinner gå igenom.
2. medan tofun tillagas kan du förbereda alla resterande ingredienser. Lägg ned dem alla,
förutom garneringen, i en skål tillsammans med lite salt och rör om.
3. då tofun väl är tillagad, använder du en hålslev för att föra över den i skålen och bryta
upp den i mer passande bitar. Strö över garneringen och servera varm tillsammans med
en skål med ris och färskt grönt vilket balanserar hettan.

頂きます~

måndag 5 maj 2014

ラテイ


Latei är det där stället där du skulle kunna sitta med en gammal och nära vän under
en lång regnig eftermiddag, eller en dag då du enbart känner för att fönsterspana
på förbigående turister. Då det kommer till ställets koncept... är det helt enkelt
gamla ting. Bokstavligt talat. Riktar man upp blicken mot taket, kommer det att
finnas mängder av gamla antika lampor vilka alla är till salu för den som vill ha,
medan det utöver det finns vykort med mera med för den delen. Wifi ingår.




kaffedryckerna må vara i minimalt små koppar, men det att åtminstone det svarta kaffet
är ekologiskt är ett plus i sig. Då det kommer till utbudet av smått och gott finns det små
brownies, morotskaka, nederländsk äppelkaka (lik exemplaret här ovan), samt en bakad
cheesecake som skall vara väldigt prisad av lokalborna.

för den som inte är orienterad i Amsterdam kommer kanske den höga frekvensen av
lättklädda kvinnor på vägen dit komma som en smärre chock. Eftersom att stället
nämligen ligger mitt i det kinesiska kvarteret av staden kommer du att onekligen
behöva korsa dess red light district.
 
adress: Zeedijk 143, Amsterdam
 
hur att ta sig dit: stig av vid spårvagnshållplatsen Dam(linje 1, 2, samt 5), med riktning
från centralstationen. Vandra fram ett par meter i spårvagnens riktning, så kommer du
att lägga märke till det vida torget Dam Platz på din vänstra sida. Vandra längs vägen
som går in, längs den. Tänk på att ha Madam Tassaud på din högra sida och fortsätt in
på gatan Damstraat. Efter att du korsat den andra kanalen, svänger du åt vänster(så att
du går längs med den. Sedan vandrar du in på den sjunde tvärgatan, Monnikenstraat.
Sväng till höger direkt efteråt, så kommer du lägga märke till ett fönster med den
gyllene texten "Latei".

söndag 4 maj 2014

日曜日



söndag. 7:15. Kroppen vägrade röra sig ur fläcken då väckarsignalen på min iPhone
påminde om att det var morgonklass hos yogastudion idag. Likt allt fanns för en gångs
skull inte motivationen till att träna heller. Bara sova. Bara ligga ned och kvar...
en komplett hemmadag fick det lov att bli. Och jag fick överraskande mycket gjort idag
med. Okej, kanske inte lika mycket plugg som jag hade tänkt mig..., men annat!
Bortsett från att ha ordnat till ting hemma, fick jag exempelvis mig impulsen
att fästa upp de flesta papperstingen jag hade hemma på väggen bakom mitt bord.
 

 
resultatet medan det stod på 60%. Någonstans gick jag vilt med den blårutiga rullen
och gjorde sammanlänkande kors likt Amsterdams stadssymbol med tre på rad.

 
ett flertal fåglar, ett obligatoriskt fotografi på Andy Warhol, en "önskelista"
från min mest omtyckta affär i Amsterdam och Eschers flera motiv...

 
tillsammans med betydelsefulla vykort och ord. Det var någonting väldigt oväntat gjort
för att vara mig, det här att bara få en knäpp och driva loss. Men samtidigt var det en
sådan otroligt befriande känsla att släppa taget om tyglarna av perfektionismen i sig.
Ingenting behöver vara perfekt in i den mest triviala detaljen, utan det som räknas är
att man lägger ned hjärtat i det.
 
 
som alltid fick det bli någonting nymodigt till middag och den här kvällen blev det
rundkornigt ris kokt tillsammans med svarta rostade bönor. 麻婆豆腐 till det.
 
 
så då var den veckan förbi medan en ny väntar. Knäcker till vristerna och håller i hoppet
om att grannarna inte skall få för sig att sjunga karaoke tills klockan står på 4:10 igen
då plugget ständigt kommer finnas väntande vid min sida. Hamletessäer och hundratals
sidor av 1800-tals litteratur må kanske inte alltid vara det mest underhållande då de är
nödvändiga, men utmaningen tycker jag om. Bara en dryg månad till. Sedan Bryssel.

lördag 3 maj 2014

アムステルダムの珈琲フェスティバル

i morse ringde min väckarsignal redan då klockan var 7:05 eftersom det var den andra
och sista dagen av Amsterdam Coffee Festival, och jag skulle dit. Så momentet jag ätit
upp min frukost och ordnat till mig bar det av på min gamla och charmigt sneda cykel.
De enda människorna som syntes till var de som tidigt cyklat till parken för att
morgonjogga, de som promenerade med hunden springandes omkring sig, samt äldre
par som gick i hand. Inga skräniga turister som tror att de äger staden och kan bete sig
så som de känner sig för, inga vingliga och knallfärgade lånecyklar vilka orsakar allmän trafikfara. Inget folk som antingen inte förstår eller inte verkar bry sig om vad
cykelsymbolen i vardera cykelväg verkar betyda. Utan det enda som verkade ha en
tagbar närvaro var känslan av att staden var min egen, att jag korsade mitt eget rike;
någonting obeskrivligt uppfyllande. Grönskande träd, dignande ned över vattnet och
all denna rofylldhet. Under sådana moment påmindes jag verkligen om varför den
här staden alltid funnits där, djupt inuti mitt hjärta. Men hasta fick jag ändå allt göra,
då båten till Amsterdam Noord skulle lämna centralen strax innan kvart i tiotiden.

 
 
från båten kunde man se ett praktexemplar på nederländsk arkitektur; lager på lager.
Till skillnad från kärnan av staden där de smått rangliga kanalhusen trängs på rad, experimenterar holländarna till det ordentligt där det finns plats. Sedan skiljer de
norra och södra sidorna av vattendraget åt sig i sina karaktärer så pass att de lika
gärna kunnat vara två olika städer i diverse delar av landet.
 
 
framme. Eftersom att alla inte direkt vaknar med solen var det ganska lugnt i början,
men snart så var borden fyllda med amerikanska muffins och människor ståendes på led.
 

 
första provsmakningen av cappuccino. Då barristan förklarade för mig att man inte behövde
betala alls blev jag helt stum. Och obeskrivligt... lycklig? Exalterad? I alla fall någonstans i den riktningen. Var ungefär ett uns ifrån att utbrista ett "menar du det??".
 
 
och nog var det en fullfjädrad cappuccino allt. Ett tjockt, men ändå jämnt skum.

 
festivalen i sig var fullkomligt annorlunda från alla de andra jag befunnit mig i innan
dess. Alla som kommit dit var avslappnade, men samtidigt passionerade inom ämnet.
Tänk dig ett stammisfik, men ungefär 160 gånger större och fyllt med socialt folk som
kan tänka sig att prata med allt och alla över en kaffe. Leenden. Stiliga unga karlar med
hårt åtknutna förkläden runt midjan som gick runt och serverade espresso på bricka.
Smakprovning av finare gröna teer tillsammans med mörk choklad. Ett ödmjukt leende,
tillsammans med ett yttrat "hey there, little lady" då de tog ens beställning. Det kändes
i allmänhet så otroligt fint att vara omringad av människor vilka själva med innerst
inne förstår att kaffet är så mycket mer än enbart en dryck en slänger i sig på vägen
till jobbet eller skolan.
 

 
förr eller senare mötte min blick det här stora "kaffeträdet" med dinglande ting. Det
visade sig vara så att den som kände för det kunde skriva ned och berätta någonting
minnesvärt som har haft att göra med kaffe. Och det fanns så mycket. En man som höll
på att hänga upp "grenarna" berättade om en mugg där det till exempel stått om ett par
som gjort slut, men som efter att de träffats en gång till över en kaffe funnit tillbaka till
varandra och varit tillsammans ända sedan dess. I fjorton hela år. Eller den om kopi luak
- en manlig kaffeälskare drack för första gången i sitt liv en kopp som han fann vidrig,
vilken visade sig innehålla världens dyraste kaffesort; nämligen kaffebönor som en
särskild apsort ätit och sedan pressat ur sig den vägen. Jag älskade det hela konceptet
och kunde stå och läsa vardera av de där muggarna under den hela dagen ifall inte
majoriteten av dem varit skrivna på nederländska.
 
 
fann mig dock en underbar en skriven på engelska.
 
 
magiskt makeri.
 
 
efter att det gått prima med att vara veckodagsvegetarian under en hel månad fick det lov
att bli lite hipsterkorv. Då det kom till utbudet fanns fyra olika sorter, alla bisarra till en
grad. Korvvarianten längst till höger var lite extra snitsigt smaksatt med kaffe, tranbär
och harissa. Synd bara att ingen modig människa verkade våga på sig den.
 
 
självfallet fanns det också gröna alternativ för den som ville ha.
 
så gick det med gårdagens fastslagande att den här månaden skulle bli sparsam.
Och visst, jag må vara fattigare under momentet. Men, sexhundra gram
ekologisk mörk choklad rikare och betydligt mer tillfreds än vad jag var innan.
Det kan ju inte direkt vara någonting ont. Sedan så är det väl lika bra, för nu har
jag ju dessutom en bestämd bakgrundsliggande orsak till att spara in som tusan.
En inhandlad aeropress och stressnerver åter tillbaka till noll. Alltså prima.