値

det är ofta som jag ställer mig själv frågan ifall jag gjort någonting fel, ifall det fanns
någonting som jag själv kunnat ändra på... ifall allting låg i mina händer, någonstans.
Ifall jag kunnat ge någonting mer. Ifall det fanns någonting som inte givits tillräckligt.
Och dessa finns fortsatt kvar, hur många nekande svar jag än fått ta emot hittills...

 

"du, hade inte kunnat göra någonting som helst för att det kunnat bli en annan utgång"

 

"det är ingenting som helst som är ditt fel! Fattar inte vad det är du förväntar av dig själv"

 

"du hade inte kunnat ge det minsta mer. Inget alls. Istället gav du faktiskt honom

alltför mycket, mycket mer än det där kräket förtjänar"

 

"allting är den där jävla Ryuus fel!!"
 

för ett par dagar sedan sade en nära till mig att

 

"han är inte värd dig".

då satt jag mitt emot henne och betraktade den veganska chokladkakan vi hade emellan
oss på det ganska så slitna träbordet. Omkring strömmade stimmet ifrån den obligatoriska
folkmassan som alltid fanns hos Hermans. Slog nätt med mina naglar emot den vita
koppen med kanelte som jag höll om med händerna i en långsam takt. Under det
momentet tycktes det enda som jag kunde få fram vara en frågande blick.
Om inte han av alla människor var värd mig, vad bar jag då på för något värde.

岐路

medan vinden for igenom mitt hår och höll om mina öron, stod jag stilla för en stund och
var stum. Blickade ut bland de alla människorna som mig passerade och de som satt.
Slussen upplevdes som om den bestod av ett större folkmyller än för det mesta.
Allting rörde på sig i en hastig takt, medan mina rörelser återstod.
Drog in det djupaste av mina andetag.

då blicken åter igen fäste sig bland orden, vilka sade att jag blivit utvald till att
representera den engelska sektionen av Stockholms universitet i Amsterdam under
vårterminen... befann det sig ett bittersött leende på mina läppar. En kombination
av känslor.Två tårar, en knappt biten läpp. Tio fingrar vilka med ett stadigt grepp
höll om telefonen.

att handla rykande färskt bröd ifrån något lokalt bageri. Att kunna se Anne Franks bostad,
spatsera omkring bland de alla marknaderna, använda en cykel för att ta mig omkring.
Att under någon passande helg kanske hoppa på tåget och ta mig ned till Bryssel, öst
till Tysklands Berlin. Människorna på universitetet hade valt åt mig och det hade till
slut blivit bestämt. I vår skulle jag tillbringa mina dagar i Nederländerna.

från Norden, till Japan, till Norden, till Japan, följt av tillbaka hit igen.
Och nu skulle det riktas in mot sydligare, obekanta trakter för min del.
Vart skulle mina fötter ta mig härnäst.

 

我知道你看了我寫的東西......我知道你一直在做它。我愛你。