七月の日々

sommardagar är som mest omtyckta...

 

... då man kan gå ned till en av Stockholms alla bryggor för att ta sig ett dopp.

 

... då man kan sätta sig vid ett öppet fönsters karm och dricka kaffe.

 

... då kusten kallar och ens pappa envisas med att ta med sin gamla båt ut ur lagunen.

 

för att inte säga de regniga eftermiddagarna hemma då man kan unna sig 

hembryggt finkaffe med lingontoner i sin finaste bersåkopp.

 

lägg till en skönlitterär bok på det och dagen är perfekt.

ストックホルム近代美術館

tog mig en rast ifrån självstudierna i stadsbiblioteket och tog en tripp ut till Skeppsholmen
denna soliga eftermiddag. Fredag är kulturdag. Hade egentligen nog med paragrafer och
likvärdigt för att få mig en kallsup av plugget, men ibland får man lov att prioritera. Har
haft det på min att-göra-lista ända sedan min hemkomst till Norden att gå på utställningen
om popkonst, men det fick vänta till den sista veckan av alla. Det bästa till sist.

så ett gott kultursamvete att bära upp. Sedan var det ju dessutom två flugor i en smäll då
det utöver den utställningen var den med Jean Paul Gaultiers verk i en och samma
byggnad, så någon flicka var glad. Även den fram tills helgen den här veckan. Så bortsett
ifrån ett strålande väder blev det korsetter i mängder, förstorade fingrar, Andy Warhol i
kvantitet, och intryck som det bara går. Egentligen är det faktiskt underhållande nog i
sig att betrakta människorna som med kommer dit. Skulle kunna sätta mig ned ett block
och skissa, notera alla fina detaljer i deras utstyrslar. Vardera unik. Vardera egen.

ユールゴーデンが詰まった金曜日

och så var den andra veckan på universitetet avklarad. Har tagit mitt första pilatespass.

Hösten är i sin fullaste närvaro i sällskapet av rubinröda lönn och rökliknande andetag.

Och vad bättre än att ha en fredag fri ifrån seminarier och föreläsningar då solen skiner.

 

den här lediga fredagen bestämde jag mig i alla fall för att tillbringa min tid genom att

gå runt omkring på Djurgården då helgens folkmassor ändå var en dag ifrån. Två saker

på min att-göra-lista fanns det att kryssa av: nämligen utställningen "home sweet home"

hos Liljevalchs samt Rosendals trädgårdar. Yttrar mig lite kortfattat hur dagen varit.

 

 

fann mig bland annat havreås, vilka smakade lika gott som namnet var fint. Delade på en

nöttopp vilken både hade mormors smak samt gifte sig tillsammans med det svarta kaffet.



 

 

blev smått frälst av deras javabröd, så till lördagsfrukosten får det lov att bli...

kaffebröd. Tillsammans med den essentiella koppen med kaffe. Låter rätt så oslagbart.

 

 

 

blev fläcken över i:et på tanken att koka ihop min egen plommonsylt då jag väl fick

smaka på deras egna exemplar. Så. Momentet jag väl kommit hem till kyrkbyn igen,

sprang jag över till grannarnas trädgård för att nalla med mig en drös plommon.

Blir det någonting över efter söndagens scones kommer de nog att hitta en liten

burk instoppad i brevlådan tvärs över gatan.



 

bortsett ifrån det siktar jag in mig på att läsa ut "the Great Gatsby" under helgen, i

sällskapet av sociolingvistik, semantik, pragmatik och allt annat hittills invecklat som

man korsar vägar med i det engelska språket. Exprimentera med mina två hokkaido-

pumpor, samt lära mig att ordna till en tillfredställande risotto. Allt upp för att sortera in

alla dessa tankar och rikta dem mot någonting annat. Håller tummarna för att jag inte

under denna natt med vaknar vid fyra tillfällen längs det att han och alla minnen

relaterade till honom håller min sömn flytandes vid ytan.



離れの悲しみ

då återstod det mindre än fyra dagar, med ett helt nytt år bakom hörnet.
Och åter igen möts man av den där smått melankoliska separationsångesten
av gamla hederliga Stockholm med. Farväl Sodom, tills vidare lilla Kungsholmen.
Så pass att till och med stirrandet ut genom roslagsbanans fönster upplevs nödvändiga.
Jag är väl förmodligen en liten stockholmsjänta trots allt, haha.

den här dagen fick bland annat bestå av min sista dag på egen hand inne i stan.

 sista bokfikat fick tillbringas inne hos Mellqvist på Rörstrandsgatan

med sällskapet av den troligtvis mest omtyckta boken hittills.

 hötorget hade lugnat ned sig längs mörkret.

 sista klottret inne hos Kreatima

samt en nyårshälsning som min feber tycks ha rört om till en enda röra.

årets avskedsfika med Sofia innan avresan.

Fanns mindre suddiga bilder, men den här var ganska så klockren då det kommer till henne.

annars är det Fotografiska som återstår, min sista vink till Södermalm.
Och att lyssna i mängder på Hoshino Gens musik medan jag packar väskorna.
Det att få reda på att han opererats för någon slags hjärnblödning trots sin unga ålder
på 31 var ett litet slag i magen trots allt... så det återstår att be för honom.
Att han klarar sig, och att han också hinner repa sig så pass att jag kan se honom
ha en spelning under min tid i Japan. 元気になってね。