紅色の日々

"men jag är helt lugn, faktiskt, väldigt mycket lugnare än vad jag kunnat tänka mig,

faktiskt imponerad"

"du är inte lugn"

"du. D-du vet inte inte någonting om vare sig jag är lugn eller inte, hade jag varit 

som normalt hade jag nog allt inte kunnat hålla masken just nu"

"du. Är inte lugn"

"j-jag är så jäkla lugn...",

med en obeskrivligt tung klump av gråt i halsen. Men faktiskt, så har jag under min tid
i Amsterdam hittills lärt mig själv att hantera dilemman och motvindar, mer än vad
jag gjort gjort innan dess. Men visst, det sög. Och vad, att just längan av datorer i
universitetets datorsal i vilken min ingick slocknade för en sekund och därmed fick fem
timmars essäskrivande att försvinna ut i luften. Dagen innan det var dags för inlämning.
Livet. Jag satt fullkomligt still med ett kritvitt ansikte utan något som helst uttryck
att mig till. Hon framför mig lutade sig ned i armarna och rentav grät då hon väl insett
vad det var som just hade skett. Folket längs de andra datorlängorna drog djupa andetag
i en ren och skär tacksamhet över faktumet att de klarat sig helskinnade.

så som sagt, hela min tillvaro har liknats med en enda lång och intensiv Chopinballad,
med alla de tillkommande tonerna. Ytterst uppfyllande momentet man har fått betyget
på den ena essän, lite annat då man någonstans tycks sitta fast med en annan. Men, så
är det. Helt enkelt. Jag är bara sjukt tacksam att min gamla laptop bestämde sig för att
packa ihop innan den mest intensiva perioden, och inte innan någonting var nästintill
klart. Så det är kombinationen av datorbrist och essäöverflöd som orsakat den här
utstående frånvaron fram tills nu. Med all den tid som lagts ned på studierna har jag
knappt haft någon tid till annat heller ändå. Jovisst, kaffe. Har blivit stammis på ett
skandinaviskt fik, vilket onekligen både har att göra med hemlängtan och att grabben
som jobbar där har varit sverigemästare i brewing och i andra ord är fullkomligt
superb med sina lattar. Har gått på Amsterdam Food Film Festival, vilket var rent av
fantastiskt, likaså bokat biljetter ned till Belgien tillsammans med fem fina vänner.

Tog mig under förra lördagen en tripp bort till FOAM, Amsterdams fotomuseum och gick på en utställning med Richards Mosses trollbindande foton av ett Kongo i magentatoner.

Välkomnades vid dörren av en liten födelsedagstjej som

just blivit tre år med rosett och allting.

beställde mig en cheesecake som han i kassan rekommenderade, vilket visade sig vara

rätt och korrekt. Bortsett ifrån kakan fick jag mig en lingonsymmetri med.

Pionen jag handlat för Shuus årsdag då jag just skurit och satt ned den i sin vas.

nej, nu längtar jag hem till Norden. Det skall bli så härligt att komma hem om en månad,
fastän alla andra säger att jag borde stanna kvar i Amsterdam så länge som det endast går.
Det behövs inte, men nog kommer jag att utforska staden in till dess mest dolda hörn.
Och bocka av exakt alla kaffeställena som jag skrivit upp på min lista.

Fler inlägg kommer att komma. Lovar.

アンネ・フランクの家へ



idag har det varit en fin och efterlängtad dag för min del då det var bestämt

att vi i litteraturklassen skulle ta oss bort till Anne Franks hus på Prinsengracht.

 



 

det är en alldeles särskild stämning i luften en tidig morgon i Amsterdam. Staden sover

fortsatt länge medan solljuset stiger upp alltmer. Kluckandet av båtar är det enda som

hörs. Så med morgonsolen på min sida skadade det inte alls att jag tagit fel på tiden

och kommit in till stan alldeles för tidigt. Vädret var värt sin efterlängtade promenad.

 

att vandra igenom Anne Franks hus var en alldeles egen upplevelse. Det är svårt att

förklara det hela, men uttrycket som träffar bäst är nog det engelska ordet "numb".

Fastän det inte fanns några som helst återstående möbler i huset eftersom nazisterna

alltid tömde judarnas bostäder på allt resterande, låg det på något sätt i luften. Att alla

fönsterna var svartmålade inifrån, de nederländskt branta trapporna, alltisamman med

faktumet att hon själv tillbringat över två år där inne... gjorde att allting bara upplevdes

som väldigt tungt. Ingen av oss var direkt pratsamma efteråt. Det var så pass att man

knappt ens reagerade på att det faktiskt stod en äkta Oscarstatyett inglasad vid utgången.

 

under eftermiddagen drog det sig till arkivet för krigsdokument, där en äldre karl

visade upp de handskrivna kopiorna av hennes alla tre dagböcker tillsammans med

andra ting. Bortsett ifrån faktumet att de var exakta kopior värda över en miljon

euro(!!), hade de dessutom samma bokomslag som originalen. Det enda som sade

att de faktiskt var kopior var en liten klisterlapp på insidan av den första sidan.

 

hon hade en sådan nätt och ordentlig handstil.



 

 

fick erfara en sådan där en-gång-i-livet-upplevelse och bläddra igenom alla tre böckerna,

vilket om något var helt magiskt... det skadar allt inte att vara litteraturstudent ibland.

 

 

sedan fick det dra sig hem. Må nog säga att Amsterdam allt är lika vackert

under skymningen som under gryningen. Nu kallar essäskrivandet och fem

dagar på rad med regn, regn, och ännu mera regn enligt väderprognosen. 

 



ストックホルム近代美術館

tog mig en rast ifrån självstudierna i stadsbiblioteket och tog en tripp ut till Skeppsholmen
denna soliga eftermiddag. Fredag är kulturdag. Hade egentligen nog med paragrafer och
likvärdigt för att få mig en kallsup av plugget, men ibland får man lov att prioritera. Har
haft det på min att-göra-lista ända sedan min hemkomst till Norden att gå på utställningen
om popkonst, men det fick vänta till den sista veckan av alla. Det bästa till sist.

så ett gott kultursamvete att bära upp. Sedan var det ju dessutom två flugor i en smäll då
det utöver den utställningen var den med Jean Paul Gaultiers verk i en och samma
byggnad, så någon flicka var glad. Även den fram tills helgen den här veckan. Så bortsett
ifrån ett strålande väder blev det korsetter i mängder, förstorade fingrar, Andy Warhol i
kvantitet, och intryck som det bara går. Egentligen är det faktiskt underhållande nog i
sig att betrakta människorna som med kommer dit. Skulle kunna sätta mig ned ett block
och skissa, notera alla fina detaljer i deras utstyrslar. Vardera unik. Vardera egen.