praliner och smått överlycklig av det. För det är ju så, att äter man belgisk choklad
då den är i sin bästa skepnad, är det faktiskt värt alla finnar man får av den. Och Belgien
i sig är en sådan mångsidig plats i sig med; vardera stad vi tog oss fram till dagligen
var den andras motsats och i slutändan fick vi oss en kombination av urbant, gammaldags
och kyrkliga torn så långt som ögats sikte kan sträcka sig. Blev faktiskt lite kär, om inte
mycket och mer. Det finns någonting med fransktalande länder. Först av allting utforskade
vi Antwerpen där vi dessutom bodde.
den första chokladaffären vi tittade in hos var i en gammaldags byggnad
med både ornament i tak och målningar tvärs över väggarna.
Älskade sättet allting skiftade i violett toner på.
tittade in i köket där en chocolaterier arbetade för fullt.
fanns en ensemble av barbapappa i choklad!!
efter en stunds letande fann vi den omtalade graffitigränden.
kunde bland annat titta på då en professionell graffiti blev till.
själv var jag överlycklig över att ha ätit den godaste pralinen hittills i mitt liv.
staden.
en vanlig syn i vårt kvarter. Området vilket vårt hostel var beläget i visade
sig vara ett ortodox-judiskt sådant där nästintill varenda människa var
klädd i en korpsvart rock och barn i exakt alla åldrar hade de obligatoriska
skruvlockarna bakom öronen. Att se en åttaårig pojke bära både hatt och
kappa kändes dock lite underligt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar