金曜日の過ごし

med en till essä inlämnad känns det lite grand som om man är tillbaka till livet igen. Visst,
jag har fortfarande en grupparbetsessä på 4000 ord och en tenta att ta itu med, men
detta att kunna ta mig en cykeltur ute i solen och inte sitta i datorsalen under åtta timmar
är i lika med 100% ren och skär lycka. Med inte mer än omkring tjugo dagar återståendes
känns det dessutom fundamentalt. Så mycket att se, så mycket att få gjort... det tycks vara
det exakt samma var och varenda gång man skall lämna en plats man bott ett halvår på.

så det kändes verkligen rätt och korrekt att bara sätta mig på cykeln och korsa genom
hela det västliga distriktet Jordaan under fredagseftermiddagen, likt man kan spatsera
utan riktning. De kvarteren ligger förmodligen mig närmast hjärtat, tillsammans med
De Pijp i sydöstra Amsterdam. Fler undangömda och slingrande gator än någon
annanstans i staden. Dolda affärer vilka man får gå på upptäcktsfärd för att ens finna.
Hipsterkaffe hos Headfirst Coffee eller De Winkels appeltaart vilken enligt allas ord
skall vara landets överlägsna. Det är förmodligen det här distriktet som skulle ligga
närmast Södermalm och Shimo-Kitazawa ifall man vägde alternativen i händerna.
Till min överraskning var det inte så mycket folk längs gatorna idag heller. Staden sov.

dessa så omtyckta gator.

det fanns andra som också kände sig desperata efter solljuset.

 

bestämde mig för att pricka av den första kafévisiterna innan hemresan

genom att sätta mig inne hos lot sixty one och smaka på deras latte

då det annars alltid beställts en flat white.

 

skummad perfektion tillsammans med en inhandlad volym av

Cereal att läsa under trädskuggona och ingenting kan gå fel.

i andra ord, en finfin fredag för mig del. Gick under kvällen tillsammans med de 

andra tjejerna i mitt lägenhetskomplex på den första VM-matchen och målade 

varandras kinder i blått, rött och vitt... och fick mig en insikt om att nederländarna 

är som om besatta då det kommer till fotboll. Ett mål, och en DJ spelar dunkande 

musik med alla människor skrikandes. Orangea pappersbilder fallandes från skyn... 

och de spanska åskådarna nedskvätta med Heineken av de självsäkra motståndarna. 

Min tyska vän Nina var dock sympatisk och gav dem alla sina näsdukar, vilket

uppskattades. Alla människor befann sig på Museumplein klädda i orange och målade

i flaggans alla färger  och stämningen var nästintill magisk.