onsdag 21 augusti 2013

御湯

"vad sägs om att vi tar en dusch tillsammans?",

sade han med ett leende på läpparna. Det var en kort tid efter det att vi blivit ett par
och komplexen över min kropp fanns fortsatt. Men varför inte? Fullkomligt normalt.
Dock stannade jag till då han började tappa upp vatten i badkaret.

"... trodde att vi skulle duscha"
 
"haha, nej, självklart menar jag att ta ett bad tillsammans.
Tro mig, du kommer att gilla det",

och leendet hade blivit till det lekfulla av ett litet barn. Bada tillsammans... nog kunde
man säga att jag inte var en veteran då det kom till sådant. Senaste tillfället jag gjorde
det med någon annan var som en fyraåring i min pappas knä.

efter ett moment hade ångan spridit sig i den hela lägenheten och då man väl steg in i den
var det så pass att även andningen upplevdes invecklad. Fingrarna syntes knappt till.

"du... kommer det verkligen att funka? Kommer man inte att bränna
sönder foten sekunden den doppas ned i vattnet?
Känns väldigt riskfyllt med tanke på all denna ånga, Ryuu"
 
"haha, nej! Det måste vara så här pass varmt förstår du, annars svalnar det så
fort som vattnet stängs av. Den här temperaturen kommer att vara alldeles perfekt"

då väl kranen vridits av gjorde han en gest med handen om att damen som alltid
hade förträde. Svalde ned en tung klump i halsen och lyfte på foten.
Sekunden efter att den större tån doppats ned i badvattnet drog jag undan den och höll om, försäkrandes om att den inte skrumpnat ihop till ett russin. Vattnet var som om
det kokade för fullt i en kastrull. Alltför varmt. Men förr eller senare hade jag lyckats
med att komma så långt att jag satt ned i badkaret. Innan det resultatet krävdes dock
ett antal övertalanden efter varandra, någonting som råkade vara en av hans styrkor.
Den kinesiske mästerargumenteraren glänste i sitt fullaste allt. Och segrade.
 
「どう?」
"hur känns det då?"
 
「熱い...死ぬところだよ。龍、本当に死ぬ...」
"varmt... kommer att avlida inom kort... Ryuu, jag kommer verkligen att dö...",

och fick ett nickande tillbaka följt av orden att han visste vad som skulle sitta fint. Efter
femton sekunder kom han tillbaka med den mindre handduken vilken han blött ned
i iskallt vatten innan den dragits år. Försiktigt drog han luggen åt sidan innan han vek
ihop den ovanpå min pannas högst satta punkt. Alla brännsmärtor försvann på momentet.
 
"tror nog att de dessutom hunnit bli alldeles lagom nedkylda vid det här laget nu.
Kommer med det bästa av allting nu, så vänta bara lite där du är"

strax efteråt kom han tillbaka med varsin burk av japansk öl, vilket fick det att
glimma om mina ögon. Öl... i en alldeles fuktigt nedkyld burk hade aldrig upplevts som
en räddare på en och samma sätt. Tuppade nästintill av med mitt upphettade huvud
då jag skulle ta emot den, men som tur är blev det inte av. Höll den emot min panna.
Tryckte emot kinderna med den. Tog en klunk och kände mig så obeskrivligt lycklig.
 
「で?」
"så?"
 
「幸せ...天国にいるんだ」
"lycklig... befinner mig i himlen just nu",
 
「言っただろう?やっぱり、グランドマルトって最高だな~」
"sade ju det. Man måste ha "grand malt" om någonting förstår du"

och han log varmt och nöjt tillbaka. Som alltid hade han beräknat ting rätt.
Där satt vi efter att midnatten passerat och drack varsin burk mitt emot varandra i
hans badkar. Ingen ängslan angående att hinna med tåget då vi båda
hade eftermiddagsklass dagen efter. Satt och stöttade min haka emot hans vänstra knä.
Det var inte så illa, inte alls... att sitta ned och ta ett bad tillsammans.
Det gjorde vi vid många tillfällen, och alla under natten.

--

slog upp mina stängda ögonlock och det slog mig, att vattnet hade inte varit hett nog.
Det hade redan hunnit svalna ned under tiden jag legat där i. Sen eftermiddag.
Att ta ett bad var det enda som fallit mig in då tiden på sjukhuset mattat ut min kropp.
Magen tryckte och det fanns märken efter nålar på vardera armveck istället för ett.
Kroppen hade varit i ett sådant stressat tillstånd att den vägrat ge ifrån sig något blod.
Imorgon skall det ges ett andra försök och jag har fått uppmaningen ifrån
sjuksköterskan om att äta choklad innan dess.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar