残り十日間

 "du kan göra det, för att du kan!!"

... och mina förutsägelser fick sig ett fifty-fifty på den. Ett antagande att man är frisk nog
för simhallen kan leda till en febersmäll. Men 1200 meter utan stopp, bristande stolt!
Sedan får det nog räcka med yogaövningar innan avresan för säkerhets skull.
Tio dagar, min gud! Och allting ordnat med endast packningen återstående.

att de sista två dygnen kommer bestå av spring och skrikpanik hör till, så det kan tas.
Annars handlar det om att kryssa av platser, ställen man vill till, folk att träffas med.
Fotografiska, stamfiken... till att med full och värdefull koncentration välja ut den
skönlitterära att ha med på flygresan inne hos den största bokhandeln i stan.
Ett halvår utan ströläsbar litteratur är tungt trots allt, så det är 大事大事.

i nuläget har det passerat sju månader sedan sist. Så man känner sig rätt så obeskrivligt liten.
Som om någon bad en att simma rakt ut i det stilla havet. Vad som väntar, vem vet.
Landet, staden är ju i sig som en enda stor mekanism vilkens celler byts ut var dag.
Byggnader försvinner, andra sträcker sig ut i det himmelblå valvet.
Ingenting är sig likt i längden. Men självfallet förändras man ju själv längs det hela.

för min del handlade det framför allt om att jag tog mig till en världsdel
på den upp och nedvända sidan och fann ting att vurma för. Sedan kom jag tillbaka
i ett halvår och samlade samman det andra som blivit efterlängtade.
För livet i sig är ju faktiskt som en liten individuell blandning med te.
Vilken som passar är upp till en själv. Grunden är antingen grön, röd, svart eller vit.
Sedan lägger man till blomster, örter. Kamomillen är harmonisk för vissa,
kontrastfylld för en annan del. Ingefäran värmer,
kanelen ger ifrån sig en känsla av trygghet.

så platsen som väntar mig kommer nog inte att helt och hållet vara densamma.
Och inte jag heller för den delen. Men i grunden känner vi till vilka vi är.
Megurofloden kommer fortsatt att ge en ett lugn, medan Kami-Meguro där ovan
gömmer sina små fyndkällor av vintage. Inokashiraparken kommer att blomma upp.

tio dagar är kort, men på samma gång en evigt lång tid.