籠鳥 del 1

åttonde juni.

vaknade som alltid långt innan honom och satt nedanför sängen. Bläddrade lite igenom
min pocket av "Dorian Gray", följt av att blicken riktades in mot de vita taket. Någonstans
föll det mig in att jag inte stod ut. Stod inte ut med att sitta och tillbringa tid i det lilla
rummet under en hel helg till.  Han blev alltid misstänksam momentet jag tog mig ut,
endast skulle leta efter kläder. Hade jag varken sett eller hittat någonting i förväg på
nätet, var det endast bortkastad tid. Mitt i allting kändes det nu som om jag kvävdes av
det. Vare sig det handlade om en liten tur, eller en promenad... upplevdes det som
nödvändigt att bara komma ut och andas in den friska luften utomhus. Annars skulle ting
lagras inombords. Då tanken på att ta sig ut utan något särskilt mål skulle få ting att lysa
rött inom hans pannlob, var det endast yoga som fanns att ta till hands.

 

lördag... finns det någon passande klass under lördagar, eller...

... och jag fann mig en. Dock fäste sig blicken vid namnet på läraren som stod vid sidan av.
Det var ingen lärare jag träffat innan, men namnet underströk att det var en manlig sådan.
Då blev allting så mycket mer invecklat. Komplicerat. Han hade understrukit att jag inte
skulle gå på någon som helst klass där det fanns en manlig lärare närvarande, det var
tabu. Men samtidigt ville jag röra på mig, jag ville träna... följt av att jag betraktade upp
mot sängkanten och hans hand som hängde ned. Kunde jag, eller kunde jag inte.
Vågade jag. Mitt bland alla dessa tankar räckte min äldre systers ord sig fram till min mitt.

"vill du gå på yoga, så gör det! Ingen skall få bestämma vad du inte får göra"

 

... det stämmer. Jag skall bara gå på yoga, ingenting annat.

Det är en engångsföreteelse ändå, så han behöver aldrig få reda på någonting.

dock... var detta tillfälle det enda hittills under vilket han hade skickat mig
ett meddelande innan jag väl kommit fram till träningsstället i Ebisu.
Jag lade märke till det först alldeles innan jag tänkt gå in i byggnaden.

-"är läraren en kvinna? ... är det en man?"

och mitt hjärta tycktes ha stannat till för ett kort moment. Sekunden efter det kom ett
samtal ifrån honom och jag drog mig själv ett djupt andetag. Jag hade ingenting att dölja,
att skämmas för. Jag skulle endast yoga, och ingenting mer. Det var ingenting udda.

 

"är det en manlig lärare idag...?"

 

"... ja, det är en manli-"

 

-klick-

han lade på momentet han hört ordet "man" korsa luren. Och efteråt kom alla dessa
misshandlande ord vilka vägrade upphöra, hur mycket jag än försökte tala sansat och
förklarande tillbaka. Jag var en hora. Jag var den lägsta sorten av människa man kunde
vara... han var så arg att han kunde döda mig... det var oförlåtligt... och jag greps utav
en innerst djupt rotad panik.

"jag är så rasande att jag skulle kunna döda dig nu!!"

batteriet i min japanska telefon dog. Och jag stod där, mitt i vagnen på Yamanote-linjen
och kunde rent av känna hur färgen rann av mitt ansikte och kinderna blev bleka.
Visste inte vad jag skulle ta mig till. Såg mig omkring. Höll ett hårt grepp om min svenska
telefon och svalde ned en klump i halsen. Skickade meddelanden till min mamma, samt
äldre syster. Inga svar. Ett till. Inga svar. Till slut vällde rädslan över så pass att jag ringde
henne direkt på mobilen, fastän det skulle kosta mängder i och med ett med utlandssamtal.

 

snälla, snälla Gud, låt dem vara vakna...!!

 

"hallå?"

 

"mamma, jag vet inte vad jag skall ta mig till, jag är så rädd...!!"

 

"men, vänta nu, vad är det som pågår egentligen...?"

 

"det var nästan så att jag gick på en yogaklass där det var en manlig lärare, och han fick

reda på det, och nu är han jättearg! Jag är så rädd, mamma, jag är så rädd...!!"

 

"inte skall man behöva vara rädd för den som man älskar och som älskar en? Skulle

det vara så, så skulle det verkligen vara någonting fel. Ni får prata ut det i lugn och ro

tillsammans. Jag sitter och kör bilen just nu, så det är lite svårt att prata"

 

"mamma, du förstår inte, jag är livrädd för att gå hem...!!"

det blev ord sagda om att hon skulle skicka meddelande tillbaka då hon kommit fram,
men långt innan dess stod jag redan framme utanför lägenhetens dörr. Klockan hade
en stund innan slagit om fem på eftermiddagen. Inget meddelande kom och jag kunde
samtidigt inte stå där hur länge som helst i väntan på ett.

 

"mamma, vill gärna få ett svar nu eftersom jag står utanför dörren"

blickade åt höger, vänster. Slöt ögonen och drog ut ett djupt andetag, följt av att jag
stängde av telefonen. Det fick inte lov att komma ett oroligt meddelande efter ett annat
ifrån mamma och min äldre syster och lägga till helvetiska omständigheter för mig...
det var illa som det var. Drog in ett andetag till, som om det vore det jag hade kvar
att leva på under det som återstod av mitt liv. Jag var redo för min avrättning.



依存

drabbas utav en sentimental kallsup igen. Någonstans drunknar jag. Vill endast ha
honom vid min sida, nära mig. Det känns som om jag inte kan andas utan honom,
det är han som ger mig luft. Håller mig varm. Kysser mig ödmjukt och varsamt om mina
båda varma kinder. Kanske hade denna lack av disciplin under gårdagen att göra med ett
enda utbrett förnekande, att jag håller om mina egna ögonlock för att inte se.

klarar mig. Allting kommer att gå fint. Behöver inte honom längre.
Allt är endast skärvor utav det förflutna jag lämnat kvar...

... medan det faktiskt inte är så. Det är den raka, bestämda motsatsen. Känner mig inte, är
inte stark. Inte alls. Och jag är blind, kan inte se. Den enda människa som kan plocka upp
alla mina utsplittrade skärvor och försiktigt limma ihop, sätta dem samman igen, är han.
Ingen annan.

清潔

ibland vet man vad man skall skriva, ibland tar det stopp. Ibland känner man sig som en
slags Karl-Alfred efter tjugo doser med spenat, medan det dygnet efteråt upplevs som åska
med flera moln på led. Du känner dig som om fullkomligt på topp i och med din
effektivitet, fram tills den punkt då den inte tyckts räcka till. Då känns det katastrofalt,
som om du faller ljudlöst nedför en ravin inom din inre sinnesverksamhet.


mitt i allting fäste min blick sig vid det faktumet att badrummet såg vedervärdigt ut.
Damm, fläckar över spegeln. Visst att det alltid slutade upp med det utseendet då min
äldre syster sovit hemma någon natt, men den här gången hade jag inte ordnat till.
Istället hade jag lämnat det exakt som det var då jag kommit in. Det var endast en
minimal detalj då mitt huvud var upptaget i mina egna djupa funderingar och
överflödanden. Men det handlade inte om att jag inte brydde mig, inte alls. Till dess
motsats fick det mig att må förjävligt. Rastlös. Obenägen att ens kunna koppla av.
Ställde mig framför spegeln och betraktade min egen avspegling. Sade inte ett ord.

----

"kan du komma hit?"

momentet jag rest mig upp och ställt mig framför honom vid dörrkarmen bredvid
kylskåpet, höll han upp två engångspåsar med ketchup som var kvar sedan han beställt
hem hamburgare en dryg veckan innan dess. Temperamentet tycktes ha nått sin botten.

"är det någonting fel?"

 

"dessa. Hur länge har de legat här?"

 

"... en vecka... en vecka skulle jag tro.

Sedan du sist beställde hem från Freshness Burger"

 

"... och vi har inte direkt använt dem, eller hur?

Vad är det då ens för någon mening att ha dem kvar?"

 

"jag vet inte, du brukar ju vilja ha lite mer ibland. Sedan är det väl

också ändå bortkastat ifall man slänger bort dem direkt"

du har ju också påpekat om att inte slänga i onödan...

 

"men varför lade du dem på kylskåpet?"

 

"... därför att de då syns väl. Vi har ingen låda att lägga dem i, så annars skulle de

glömmas bort och bli gamla, eller hur? Varför gör du det till en sådan stor sak?"

 

"och har du ens SETT hur kylskåpet ser ut? Om du tittar där, över kylskåpet och under

toasterugnen som står ovanpå? Damm... ser fan helt förjävligt ut här.

Och vad i hela friden tänkte du då du lade dem där egentligen?

Har du någonsin tänkt på att toasterugnar ger ifrån sig värme då de hettas upp?"

 

"n-nej, det hade jag faktiskt inte...

det var inte så kluvet gjort av mig. Jag borde ha tänkt-"

 

"-du tänkte alltså inte alls på det? Alltså, jag förstår det inte... ifall du inte ens klarar av

någonting så pass fundamentalt som detta, hur i hela friden skulle du då kunna vara

kapabel att ta hand om barn i framtiden!? Ta hand om familjens ekonomiska ansvar?"

 

"för guds skull, hur långt tar du detta egentligen...? Jag gjorde ett litet misstag-"

 

"förstår fan inte detta! En japansk kvinna skulle aldrig låta köket bli smutsigt på något

enda sätt, det är ju kvinnans himmelrike, för guds skull! En plats som hon i vanliga

fall försöker hålla mannen borta ifrån - och nu besegras du av en MAN!"

"..."

inombords var jag kluven itu. En part upplevdes som körd ned i marken och undermålig,
medan den andra ville slå igenom ett hål i väggen intill. Jag var inte en japansk kvinna,
skulle aldrig vara det heller. Jag var en svenska, en som står upp för sig själv. Tänkte
aldrig vara en slags mänsklig bichon frise, som gör allt för att vara söt och behaga med
en viftande svans, som ut i helvete heller...

 

"... jag-"

 

"-SKÄMS DU INTE SOM KVINNA ELLER...?!"

det var den första gången som jag fått dessa ord riktade in i mitt ansikte. Och av en man
på det hela om någonting. Innan jag träffade honom, hade jag däremot dock ofta fått
påpekanden om att jag var lite alltför prydlig och pedantisk. Hade alltid fått höra ord om
att jag var ordentlig ifall någonting. Men i det fallet som rådde under nuet, var det kanske
inte den klokaste av mina handlingar hittills att streta emot och trotsa. Vem vet. Säg det.
Då framkallades det vart eftersom blåmärken tvärs över mina smalbens framsidor.
Men faktiskt... hade det faktiskt upplevts som mer smärtsamt i min själ efteråt ifall jag
inte stått på mina egna två fötter och hållit mig fast vid mina egna tankar. En kvinna skall
inte alltid behöva ta emot, ty hon är också benägen att ge tillbaka. Stå upp för sig själv.

kanske var det också därför min kropp fastän det ostädade badrummet nu inte satte sig i
handling. Eftersom att den kunde. Den kunde vara, låta ting vara. Min kropp tycks ha
kommit in i en slags trotsande fas, eftersom att den kan och tillåter det. Den är mänsklig.

「きいろいゾウ」

 

 

en till japansk film som jag väntat på och längtat efter att se, avbockad.
「きいろいゾウ」, eller "Yellow Elephant" om översatt till engelska, är bortsett ifrån
"Tada kimi no koto wo aishiteiru"(ganska så lagom ironiskt nog med en och samma
skådespelerska som denna) den enda japanska rullen som hittills fått mig gråtfärdig.
Pratande månar. Flygande elefanter. Avlästa böcker. Och tårar i mängder.

Trailern hittar du här.

鶏のさっぱり煮

ifall man skall gå in på skinnet, var det här den maträtten som först fick honom att ropa
「定番！定番ですよ、これ！」 , ord om att den var ämnad för att vara en vardagsrätt.
För en japansk kvinna som lagar mat till sin man är det förmodligen det bästa betyget
en kan få. Lyckorus så in i den blotta märgen.

receptet kommer ifrån en kokbok med recept ifrån vinägerföretaget Mitsukans kafeteria.
Efter att det blivit vetenskapligt bevisat att vinäger skall motverka övervikt, blev det
den rena rama trendvågen i Japan tidigare i år att använda vinäger som smaksättare.
I vintras var det ingefära som gällde(vilket resulterade i flera utgivna kokböcker, alla
inriktade på recept med ingefära som basvara). Det som är fint med det här receptet
är att det är mycket enklare än vad det kanske ger intrycket att vara. Sedan är det också
ingredienser som är relativt enkla att få tag i. Vinägern som jag använt mig av är 穀物酢,
en japansk vinäger gjord på korn. Rätten i sig smakar inte endast gott, utan är utöver
det dessutom en fröjd för ögat. Let the eyes eat as well.

 

鶏のさっぱり煮

材料
- åtta kycklingklubbor(annars kycklinglårfilé efter ögonmått)
- fyra kokta ägg
- broccoli, efter tycke
- 10g ingefära
- en klyfta vitlök
「調味料」
- 1 deciliter 穀物酢, kornvinäger
- 1 deciliter japansk soja
- ½ deciliter vatten
- 3 matskedar socker

1. torka av kycklingklubborna.
2. skiva ingefäran tunt, krossa vitlöksklyftan.
3. häll ned 「調味料」, 1, samt 2 och låt allting koka upp.
4. skala de färdigkokta äggen och lägg ned dem i en liten skål. Efteråt häller du ned
spadet ifrån 3, tills det att de är nästintill doppade och låter allting stå i minst tio minuter.
Längs detta kommer de att få sig en fin färg och dessutom suga åt sig smaken ifrån spadet.
5.sätt på locket och koka på medelvärme under dryga 15 minuter.
6. skär äggen i halvor. Lägg upp dem tillsammans med den kokta kycklingen, samt kokt
broccoli på ett fat och ringla lite grann av det resterande spadet över.

頂きます～

待ち望み

"arbetar du själv inom chokladbranschen, eller?"

 

"nej, det gör jag inte",

skakade jag på huvudet till svars, med ett leende på mina läppar.

"oohh... tänkte bara eftersom att du kommenterade den runda smaken och det rökiga.

Haha, du skulle lika gärna kunna arbeta hos oss ifall du kände för det"

det satte solstrålar på min tillvaro att få höra sådana fina ord. Visst, var jag inte en som
arbetade i den branschen. Dock var jag en som någonstans i min egen tankeverksamhet
tycktes ta chokladen på ett fullaste allvar, likt det japanska uttrycket 「こだわり」,
"kodawari". Så det var inte det endaste udda att jag räckt mig fram till himmelen då jag
faktiskt befann mig i chokladfestivalens mitt. För det fjärde tillfället för att vara exakt.
Det hela årliga eventet skulle kunna beskrivas som min julafton, den enda tidpunkten som
jag faktiskt räknar ned veckorna till likt tiden innan julen som liten. Då hade jag satt upp
regeln att första oktober var dagen då man kunde sätta igång med skrivandet av
önskelistan. Dessa dagar handlar det istället om att tömma kökslådorna på den tillgängliga
chokladen i förberedandet att annat kommer hamna i den glimmande prioriteten.

efter ett halvår i Japan med den bittra avsaknaden av äkta choklad med karaktär då det
närmaste man kunde komma var Lindt för det avskräckande priset på 600 yen, och det
fick lov att bli Glicos "svarta"... var det allt på tiden. Höll om min vattenflaska med ett fast
grepp för att efteråt inte drabbas utav "kakaomigrän" momentet någon nämner ordet
"choklad" i min närhet, vilket alltid varit fallet hittills. För mörk choklad kan faktiskt bli för
mycket...i alla fall ibland. Det tog hela två veckor tills jag kunde knapra på en chokladbit
igen efter den första chokladfestivalen. Men i år gick allting finfint. Har kommit i
underfund med faktumet varför vinkännare alltid skall smattra med tungan efter en sipp.
Har fått det understryket att lakrits inte alls är min kopp av te. Insett det magiska med
kombinationen av mörk choklad och korn av havssalt... till att lyda rådet att äta utan
tillbakahållande då det yttrats mig omkring att jag behöver "äta upp" mig.

annars promenerades det längs Folkkungagatans flera parallellgator. Lade vid en punkt
märke till att det hängde en duk, broderad med ordet "loppis", över en ingångsport och
tittade in. Väl där inne på innergården hade människorna som bodde i de omringande
byggnaderna ställt till med en loppmarknad, med allt ifrån femtiotalsting, till hembakad
plommonpaj, äppelkaka med mera. Någon annanstans i kvarteren blev det blickar in i
gallerierna, samt affärer med vintagelampor ifrån det charmiga sjuttiotalet. Drack mig en
väl omtyckt cappucchino på ett krympt ställe med skylten "kaffe" jag inte lagt märke till
innan dess.

 

 

 

ビルシャーミュゼリ

 

ifall det inte finns något saftigt frukt- eller nötbröd att rosta tills det kommit på gränsen

till det rätt så svarta att ringla honung över, är det ganska så taget med en grötfrukost

en frostig morgon då det bär av till universitetet. Ifall det är helg, blir det veganscones.

Men sedan mitt senaste köp utav kokbok, har det blivit lite mer exprimenterande

och min senaste upptäckt är charmen som birchermüslin innehar. Att kunna förbereda

de flesta ingredienserna under kvällen innan är ett plus bara det.

 

材料　１人分

- 3/4 deciliter havregryn

- 3/4 deciliter mjölk

- saften av en fjärdedel citron(viktig!!)

- ett rivet syrligt äpple(svenska äpplen är att föredra)

- 1~2 matskedar rinnande honung

 

- 3/4 deciliter naturell yoghurt

- valfri toppning.

 

1. blanda samman det första styckets alla ingredienser i en liten bunke, följt av att du

sedan låter den stå i kylskåpet över natten.

2. den följande morgonen lägger du till yoghurten och rör om väl.

3. låt müslin stå och bli lite rumstempererat ifall du inte vill ha den kall. Servera

tillsammans med en toppning som faller dig i smaken. (Ifall man skulle följa originalreceptet

ut i full pricka skulle det vara upptinade bär, men en drös med granatäppelkärnor fungerar

exakt lika fint till som komplement.)

 

 頂きます～