蘇り

blicken vandrade upp- och nedför de trånga hyllornas lådor i jakten på torkad chilipeppar
utan någon större succé då jag mitt i allting hörde någon tilltala mig på nederländska.
Jag vände mig om och då riktade mina ögon uppåt, stod det en medelålderskvinna där.

"pardon?"

 

"Oh. I-is that your real hair color...?",

frågade hon med ett fint leende på läpparna; och då jag nickade ett

 

"yeah"

till svars, utbrast hon

"life is so unfair...!!".

det visade sig att hon verkligen fann tycke om min naturligt rödtonade hårfärg.
Och jag som fram tills den tidspunkten haft en ständig ängslan gentemot min
allmänna "bad-bangs-day" upplevde mig själv räddad i nöden. Finaste människa.
Och det finns mängder av dem här med, bortsett från sportcyklisterna som verkar
ha för sig att de äger staden.

----

det var ett tag sedan sist. Ödmjuka ursäkter till att min uppdatering på bloggen varit
som om bortblåst under den senaste månaden. För att förklara mig, så kom livet lite
grann i vägen. För mycket studier, för lite tid... bara det med högskoleansökan. Och
alltsamman en enda kombination tillsammans med en paus.

och ibland är det endast så väl behövt; det att bara släppa taget om det mesta bara
trampa så snabbt framåt med cykeln att det skulle vara livsfarligt att krocka, bara för
att få hårstråna att flöda vilt. Eller att under de regnande förmiddagarna luta tinningen
mot spårvagnsfönstret med "värvet" i örat. Att spatsera, eller att cykla längs med
gatorna utan något särskilt mål (vilket vid ett tillfälle slutade med att jag hamnade i
Amsterdams motsvarighet till Husby). Och jag är själv ganska överraskad över hur
pass jag kunde släppa taget, att inte uppdatera de sociala medierna alls, fastän jag är i
ett annat land. För att vara ärlig, var det hela lite grann som en slags detox för sinnet.

så. För att uppdatera så har våren har kommit till Amsterdam, på riktigt. Tulpanerna har
slagit ut längs med stadens alla alléer och körsbärsblommen blåst förbi. Insekterna har
börjat surra till i en orkester vart man än tar sig och glassätandet är bokstavligt talat
överallt. Det är sådant här som gör mig till en stolt vädur, lycklig över att vara född i
april månad, den bästa av alla. Så i andra ord har jag fyllt 24 blotta år. Har dessutom
ansökt så att jag till slut kommer bli en lundastudent från och med höst, och därmed
kryssa av den punkten från listan. Har under snart en månad utan tabbar varit en
veckodagsvegetarian och börjat bocka av recept i den kinesiska kokboken jag innan
dess endast betraktat på håll. Sammanfattat, kan en månads tid och rum innehålla
mycket om man gör det till det. Och jag känner mig nöjd.

utsikten från balkongen till mitt rum och vårt vardagsrum som de andra

två i lägenheten prytt till med lite snitsiga solenergilampor.

så. Dags att ta och börja med skrivandet igen. Foton kommer, och text med.

zie je later.