到着

sov knappt en blund under flygresan, men ändå var det den bekvämaste hittills.
Det var inte en och samma omständighet med hjärtat uppe i halsgropen som sist,
utan närmare en känsla av att vara på väg hem. Så att hörlurarna som väntat var
alltför urusla för att höra ett ord av filmen Looper spelade ingen roll det heller.
Men det mest omtyckta var utan tvekan då jag drog upp fönsterskärmen för att blicka
över Sibiriens klara stjärnhimmel och fann mig mitt livs första norrsken.
Självfallet en bit bort, men till tyckes på en och samma höjd på planet. Så fint.

fast självklart hoppade man till lite då det där 'dunset' kom under landningen,
det som välkomnar och intygar att en kommit fram. Då blossade allting ut.
Alla dessa inre frågor om ifall det verkligen stämmer. Är jag verkligen här....

fast samtidigt har det inte varit alltför mycket tid till det.
Att ställa klockan på strax efter sex för att göra placerings-testet i skolan dagen efteråt
innebar inte alltför mycket pepp med tanke på vad två sömnlösa nätter i streck kan göra.
Ögonvitor så in i skräckfilmen röda. Vill inte tänka på det.
Och fyra prov uppradade efter varandra med mat först före två. Någon ville ge upp...

men överlevde. Och jag klarade mig fastän sju månaders mellanrum upp till nästa nivå!
Så positiva tankar från och med nu! Får lägga mig ned lite kraft på att se ting ifrån den
ljusa sidan istället för att grumla ned sig över att min förra klass hamnat under förmiddagen
och jag efter, eller att den nya under loven pluggat in en halv nästa grammatikbok.

till exempel att det endast fem minuter ifrån mitt boende ligger den finaste lilla
helekologiska affär. Med alltifrån mängder råris till ekologiska dorayaki.
Och på hörnan till den en brödbutik med rågbröd. En fin början med andra ord.

 tog mig min första tur i Koenjis vintageaffärer för den första gången på sju månader

idag och fann en våning till i ett av stammisställerna.

tog en liten reflektionsfika. 

Fick bli cafe apartment då det nästintill alltid är folktomt där till vardags

och det också är så där lugnande att se folk vandra förbi nedanför fönstret.

till det en cheesecake och 豆乳ラテ, latte på sojamjölk.

drog till mig en diabeteschock över så pass söta iPhonefodral det fanns hos village vanguard.

Ugglor alla mina dagar, mitt pantonefodral har fått sig en konkurrent.

imorgon kommer det igång med de vanliga lektionerna och vad än
så kommer min mobil INTE hamna ovanpå mattan en gång till
(vilket imorse ledde till ett uppvaknande, 07:58...).
Det kanske inte heller kommer vara så illa med eftermiddagslektioner trots allt.
För tänker man efter lite, kan ju alltid förmiddagarna tillbringas med grammatikplugg
inne hos det stora Chuobiblioteket näst intill. 頑張ります～