Nästintill fem månader sedan han sist gav ut en singel och ett antal glädjeskutt på det.
Den som väntar, den får trots allt sitt efterlängtade i slutändan.
--
av alla de artister som jag själv lyssnar på hamnar han alltid bland de högsta.
För det är skillnad på texter och texter. De som endast är utfyllda av tillsatta ord
och de som, likt Hoshinos, tycks ha fyllts och vuxit fram inifrån med innebörd och själ.
kanske är det därför som jag håller dem så varmt om mitt hjärta och
eftersträvar en egen komplett samling att ställa på hyllan,
då melodierna och tonerna tycks ha funktionen som livets eget soundtrack.
Vare sig det handlar om moment som tillbringas
tittandes ut genom tågets fönster eller nedanför ett paraply under ett skyfall.
Eller då jag alltid haft dem att greppa fast vid under dessa allra mörkaste stunder.
De finns alltid där till undsättning.
så ett av målen som jag bestämt mig för att sträva efter den här gången i Japan,
det kommer bland annat att vara att se honom uppträda.
Även fastän den enda spelningen skulle ta plats i Sapporo, Kyoto.Vart än.
Och mitt bland alla högljudda människor kommer jag förmodligen att stå där alldeles tyst.
Med tårar rinnande nedför min kind, med ett leende på läpparna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar