Six and Sons

nästa ställe i ledet med fikaställen är "Six and Sons", beläget borta på Haarlemmerdijk.

 

 

 

likt kafé String på Södermalm är alla möbler till salu, medan muggar och kompani är

desamma som i affären på den nedre våningen. Där finns det utöver porslinsserviser

i marint motiv Sandqvistryggsäckar och annat den genomsnittlige manlige hipstern

gott skulle önska sig.



 

 

kyckling- och avokadomacka fick det bli. Och dessutom ett praktexemplar på hur en

macka skall serveras i Amsterdam... med potatischips vid sidan av. Det tycks aldrig stå

på menyn att chipsen ingår, så jag antar att det närmare bestämt är något av en norm här.



 

 

menyn är skriven på nederländska, men det är inga problem då personalen med glädje

översätter det oförståeliga åt en. Likt de flesta kaféerna i Amsterdam är det endast

mackor som finns som tillgängliga lunchalternativ och bakverken är få. Deras

hembakade "hummingbird cake" sägs vara väldigt omtyckt av kunderna dock.

 

 

adress: Haarlemmerdijk 31, Amsterdam

 

 

hur att ta sig dit: stig av hållplatsen Martelaarsgracht, en hållplats från centralstationen

med spårvagnen på exempelvis linje 5. Vandra i riktningen bort från centralstationen

och sväng in till höger där det skall stå Nieuwendijk på gatuskylten. Vandra längs

gatan, över kanalen och du kommer nu befinna dig på Haarlemmerstraat. Fortsätt

framåt under kanske åtta minuter och korsa nästa vattendrag med, så kommer du

nu att befinna dig på Haarlemmerdijk. Efter någon minut till ligger stället snart

på din vänstra sida.



 

 

アンネ・フランクの家へ



idag har det varit en fin och efterlängtad dag för min del då det var bestämt

att vi i litteraturklassen skulle ta oss bort till Anne Franks hus på Prinsengracht.

 



 

det är en alldeles särskild stämning i luften en tidig morgon i Amsterdam. Staden sover

fortsatt länge medan solljuset stiger upp alltmer. Kluckandet av båtar är det enda som

hörs. Så med morgonsolen på min sida skadade det inte alls att jag tagit fel på tiden

och kommit in till stan alldeles för tidigt. Vädret var värt sin efterlängtade promenad.

 

att vandra igenom Anne Franks hus var en alldeles egen upplevelse. Det är svårt att

förklara det hela, men uttrycket som träffar bäst är nog det engelska ordet "numb".

Fastän det inte fanns några som helst återstående möbler i huset eftersom nazisterna

alltid tömde judarnas bostäder på allt resterande, låg det på något sätt i luften. Att alla

fönsterna var svartmålade inifrån, de nederländskt branta trapporna, alltisamman med

faktumet att hon själv tillbringat över två år där inne... gjorde att allting bara upplevdes

som väldigt tungt. Ingen av oss var direkt pratsamma efteråt. Det var så pass att man

knappt ens reagerade på att det faktiskt stod en äkta Oscarstatyett inglasad vid utgången.

 

under eftermiddagen drog det sig till arkivet för krigsdokument, där en äldre karl

visade upp de handskrivna kopiorna av hennes alla tre dagböcker tillsammans med

andra ting. Bortsett ifrån faktumet att de var exakta kopior värda över en miljon

euro(!!), hade de dessutom samma bokomslag som originalen. Det enda som sade

att de faktiskt var kopior var en liten klisterlapp på insidan av den första sidan.

 

hon hade en sådan nätt och ordentlig handstil.



 

 

fick erfara en sådan där en-gång-i-livet-upplevelse och bläddra igenom alla tre böckerna,

vilket om något var helt magiskt... det skadar allt inte att vara litteraturstudent ibland.

 

 

sedan fick det dra sig hem. Må nog säga att Amsterdam allt är lika vackert

under skymningen som under gryningen. Nu kallar essäskrivandet och fem

dagar på rad med regn, regn, och ännu mera regn enligt väderprognosen. 

 



鏡

livet är fyllt av alla möjliga slags kontraster. Eller i alla fall mitt. Det finns inte en enda
avlång stig som man lugnt och rofyllt följer utan den minsta tanke, utan det finns dalar
och backar med. U-svängar och hastiga svängar.

och så möts jag av den där spegelbilden där, mitt i allting mig omkring. Är jag påklädd
och bär strumpbyxor är det inga som helst problem, utan det är när jag är hemma som
spegelbilderna vänder sig ut och in. Framför badrumsspegeln ovanför det gula handfatet
ser jag smala armar vilka är spikraka ifall jag sträcker dem nedåt, urgröpta i vissa
springor till områden då jag spänner till dem i nittio graders vinkel.

"japp, du vet vad hon sade. Bara att öka på ditt intag ännu mer...",

tills då jag kommer till helkroppsspegeln i mitt rum på baksidan av dörren eller spegel-
bilden som tålmodigt väntat på min balkongdörr. Låren. Låren, låren, låren... vad gör
de där låren där. Det hänger bara inte ihop. Ifall jag verkligen skulle vara alltför smal,
varför i hela friden skulle de där så kallade låren vara där, längs med alla möjliga
slags tankar och diskussioner som utlöper ifrån den tidspunkten. Argumentationer.
Interna slagsmål och ryt. Till slut pressar jag ihop ögonloppen med alla kraft jag har.

"du vet att detta endast är hallucinationer, Victoria.

Lyssna på armarna, lyssna på din kropp"

om det är någon jag borde vara kapabel att verkligen lyssna på, så borde det vara min
kropp, den vän jag haft längst. Den känns som om tom på krafterna. Hjärtat känns
som om det vore matt och svagt. Min koncentrationsförmåga är låg och ting fastnar
inte i mitt huvud medan det inre lexikonet stannar till. För att vara ärlig... är det hela
som ett tvåeggat svärd. Det är inte underhållande alls att fäktas med sig själv, det är
helvetet i sin fullaste glans. Och det stirrar på en där i det speglande glaset.

自然の命

 

upptäckte idag finländaren Kai Fagerströms fantastiska fotografier. Efter att husets

ägare dött i en brand, lämnades det till naturens gång och skogens djur flyttade in. 

 

 

 

Screaming Beans

som nästa kaffeställe i ledet blir det Screaming Beans.

 

stället i sig ligger mitt bland De 9 Straatjes, "de nio gatorna" i västcentrala Amsterdam,

så att drygt hälften av kunderna talar annat än nederländska är taget som det större

folkstimmet. Men. Trots allt detta, är det ett helt reko ställe med reko människor som

kan sin sak. Latten är förmodligen den starkaste hittills och deras appeltaart är så

fluffigt mjuk att man får det där fåniga leendet på läpparna efter en tugga.

 

eftersom att det är beläget i ett sådant omtyckt område av turister, har de ordnat så att

den bakre delen av menyn är alltid översatt till engelska för den som inte kan språket.



 

 

adress: Hartenstraat 12, Amsterdam

 

hur att ta sig dit: ta femmans linje med spårvagnen ifrån centralstationen och stig av

vid Dam. Väl där fortsätter du att gå en liten bit fram i samma riktning, följt av att du

svänger av till höger då du möts upp av tvärgatan Paleisstraat. Gå längs den gatan

och korsa sammanlagt två kanaler så kommer du att komma in på Hartenstraat, 

med stället snart på din högra sida. 

 

 

her

 

ser så mycket fram emot att filmen snart har premiär här nere i Amsterdam.

Bara trailern är så underbar att man ser den om och om igen.

 

芽キャベツのリゾット

den första gången jag åt risotto var det som en uppenbarelse och sedan dess har jag varit
fast. Bara helheten i den är så toppen. Den är enkel att tillaga och kombinationen av
tuggmotstånd och en drös med parmesanost gör den till den perfekta motsvarigheten
till utrycket comfort food. Så länge som man har basingredienserna kan man använda
sig av nästintill vad som helst och som den brysselkålsfantast jag är, kändes det som
om det vore dags att prova vad den gick för. Resultatet? Ett par millimeter ifrån att få
rena lyckotårar. Receptet är det samma som i boken Veggivore, bara att bondbönorna
är utbytta mot brysselkål.

材料　４人分
- tre deciliter arvorioris
- en deciliter vitt vin
- en liter grönsaks-/kycklingbuljong
- en stor näve med brysselkål
- två vitlöksklyftor
- en lök
- två matskedar smör
- rivet skal, samt saften av en citron
- cirka 50 gram parmesanost
- peppar efter smak
- tre matskedar fin olivolja

1. först av allting kokar du upp brysselkålen emellan fem och tio minuter för att den
skall behålla sitt tuggmotstånd (sex minuter, och de blir perfekta). Då de kokat
färdigt, ställer du dem åt sidan följt av att du skär dem i halvor när nedsvalnade.
2. under koktiden ovan skär du lök och vitlök fint.
3. lös upp buljongen i vatten i en separat kastrull.
4. hetta upp 3 matskedar olivolja i en stekpanna och fräs löken och vitlöken utan
att den får färg. Lägg till riset och rör runt under någon minut tills alla korn är
glansiga. Tillsätt det vita vinet och låt drygt hälften koka bort.
5. nu kommer det till buljongen: tillsätt omkring 2 deciliter åt gången och rör runt
med en träsked eller liknande för att riskornen inte skall gå sönder. Efter dryga
15-20 minuter kommer riset att vara färdigt och al dente i sitt tuggmotstånd.
Ifall du föredrar att ha det mjukare är det bara att lägga till lite mer vatten.
6. tillsätt skal samt saft av en citron, smöret, hyvlad parmesanost och brysselkålen.
Rör runt och ta en tur med pepparkvarnen.

頂きます～