値

det är ofta som jag ställer mig själv frågan ifall jag gjort någonting fel, ifall det fanns
någonting som jag själv kunnat ändra på... ifall allting låg i mina händer, någonstans.
Ifall jag kunnat ge någonting mer. Ifall det fanns någonting som inte givits tillräckligt.
Och dessa finns fortsatt kvar, hur många nekande svar jag än fått ta emot hittills...

 

"du, hade inte kunnat göra någonting som helst för att det kunnat bli en annan utgång"

 

"det är ingenting som helst som är ditt fel! Fattar inte vad det är du förväntar av dig själv"

 

"du hade inte kunnat ge det minsta mer. Inget alls. Istället gav du faktiskt honom

alltför mycket, mycket mer än det där kräket förtjänar"

 

"allting är den där jävla Ryuus fel!!"
 

för ett par dagar sedan sade en nära till mig att

 

"han är inte värd dig".

då satt jag mitt emot henne och betraktade den veganska chokladkakan vi hade emellan
oss på det ganska så slitna träbordet. Omkring strömmade stimmet ifrån den obligatoriska
folkmassan som alltid fanns hos Hermans. Slog nätt med mina naglar emot den vita
koppen med kanelte som jag höll om med händerna i en långsam takt. Under det
momentet tycktes det enda som jag kunde få fram vara en frågande blick.
Om inte han av alla människor var värd mig, vad bar jag då på för något värde.